Lohamras Duchess "Diva"
Sitter hemma i soffan med en hög med kineser. <3
I lördags var vi och hämtade Lohamras Duchess, eller Diva som hon heter till vardags.
Jag är så enormt tacksam över att vi fick köpa henne, för hon är totalt underbar!
Hon har en stam som heter duga! Och är underbart vacker och trevlig.
En toppenhund att börja bygga uppfödning på.
Gerd som har Lohamras kennel är jättebra och supertrevlig. Dessutom är hon väldigt rak och ärlig vilker jag verkligen uppskattar hos människor. Och jag är stolt över att äga en Lohamrahund!
Diva växer i sin personlighet för varje dag, ja för varje timme så mjuknar hon lite.
Hon är väldigt lik min absoluta favorit puff Dixie, Lohamras Tequila Sunrise. Men dom är ju halvsyskon också. :)
Samma mamma, underbara Prefix Hotlips!
Hon får sina busryck här hemma Diva, springer runt, hoppar, viftar på svansen och pussas hej vilt.
Och jag tror att hon kommer att växa i den rollen helt och hållet ganska snart. Annars är hon lugn och fin inne, lite osäker ute men jag klandrar henne inte. Stadslivet stämmer inte överens med hennes gamla liv. Mn hon tar det med ro ändå, lite avvaktande, med med ro.
Det känns att hon inte kan så mycket, och kommandon som stanna eller sitt som sitter på mina hundar, tittar hon bara frågande på mig när jag säger till henne. Men hon lär sig för varje dag, sakta men säkert.
Och jag är bara sååå kär i den här lilla prinsessan! <3
I lördags var vi och hämtade Lohamras Duchess, eller Diva som hon heter till vardags.
Jag är så enormt tacksam över att vi fick köpa henne, för hon är totalt underbar!
Hon har en stam som heter duga! Och är underbart vacker och trevlig.
En toppenhund att börja bygga uppfödning på.
Gerd som har Lohamras kennel är jättebra och supertrevlig. Dessutom är hon väldigt rak och ärlig vilker jag verkligen uppskattar hos människor. Och jag är stolt över att äga en Lohamrahund!
Diva växer i sin personlighet för varje dag, ja för varje timme så mjuknar hon lite.
Hon är väldigt lik min absoluta favorit puff Dixie, Lohamras Tequila Sunrise. Men dom är ju halvsyskon också. :)
Samma mamma, underbara Prefix Hotlips!
Hon får sina busryck här hemma Diva, springer runt, hoppar, viftar på svansen och pussas hej vilt.
Och jag tror att hon kommer att växa i den rollen helt och hållet ganska snart. Annars är hon lugn och fin inne, lite osäker ute men jag klandrar henne inte. Stadslivet stämmer inte överens med hennes gamla liv. Mn hon tar det med ro ändå, lite avvaktande, med med ro.
Det känns att hon inte kan så mycket, och kommandon som stanna eller sitt som sitter på mina hundar, tittar hon bara frågande på mig när jag säger till henne. Men hon lär sig för varje dag, sakta men säkert.
Och jag är bara sååå kär i den här lilla prinsessan! <3
Vision 2012!
På lördag ska vi åka till Lohamras kennel och titta på en cc tik. En nakenfröken på 5år.
Förhoppningsvis så följer hon med oss hem, jag har redan ett Ok från Gerd som har kenneln, nu ska
det bara "klicka" med hunden också.
Lohamras Duchess eller "Diva" som hon heter, har en underbar stam som jag verkligen vill avla vidare på.
Hon är PLL-fri, Patella UA, öga UA, utställd med exellent.
Hon har haft två fina kullar,( hittills har en av avkommorna har fått CERT. )
Hennes helbror bor hos Fia på Smedbys kennel, och är en välkänd och välanvänd hane, som lämnar väldigt fina avkommor.
Som sagt har hon en stam som heter duga,och Gerds hundar är väldigt trevliga, sociala och vackra.
Så nu längtar jag till lördag och håller tummar och tår att det går vägen.
Annars har jag fått några andra väldigt tänkvärda erbjudanden...
Men jag hoppas verkligen på den här tiken!
Sen planerar jag för uppfödarutbildningen, både för SKK och CCC. Ett kennelnamn ska bli till också..
Så gäller det bara att få med min "partner in crime" så att allt passar med tider osv.
Men nu är vi på G iallafall!! :D
Senare ska en hane väljas till (förhoppningsvis) vår tik, och jag har redan tankar och planer.
Det ska bli så spännande och roligt!
Kikade runt redan idag på olika hanar som jag haft ett gott öga till länge..
Mmm... Jag sitter i soffan och myser över mina planer.
På sovrumsdörren sitter nu mera en skylt med texten "Vision 2012" på.
Där sitter utklipp från tidningar med ord som symboliserar vad jag vill med mitt år.
Det sitter bilder på mina hundar, och ord som "kennel" och "valp" finns självklart med :)
Idag är jag lite mer positiv.
Jag hoppas att det håller i sig tills imorgon, det är ju onsdag och "viktväktar-dag", och så ska jag och Agnes till
Karlstads bk för första gången. Spännande, spännande! :)
Förhoppningsvis så följer hon med oss hem, jag har redan ett Ok från Gerd som har kenneln, nu ska
det bara "klicka" med hunden också.
Lohamras Duchess eller "Diva" som hon heter, har en underbar stam som jag verkligen vill avla vidare på.
Hon är PLL-fri, Patella UA, öga UA, utställd med exellent.
Hon har haft två fina kullar,( hittills har en av avkommorna har fått CERT. )
Hennes helbror bor hos Fia på Smedbys kennel, och är en välkänd och välanvänd hane, som lämnar väldigt fina avkommor.
Som sagt har hon en stam som heter duga,och Gerds hundar är väldigt trevliga, sociala och vackra.
Så nu längtar jag till lördag och håller tummar och tår att det går vägen.
Annars har jag fått några andra väldigt tänkvärda erbjudanden...
Men jag hoppas verkligen på den här tiken!
Sen planerar jag för uppfödarutbildningen, både för SKK och CCC. Ett kennelnamn ska bli till också..
Så gäller det bara att få med min "partner in crime" så att allt passar med tider osv.
Men nu är vi på G iallafall!! :D
Senare ska en hane väljas till (förhoppningsvis) vår tik, och jag har redan tankar och planer.
Det ska bli så spännande och roligt!
Kikade runt redan idag på olika hanar som jag haft ett gott öga till länge..
Mmm... Jag sitter i soffan och myser över mina planer.
På sovrumsdörren sitter nu mera en skylt med texten "Vision 2012" på.
Där sitter utklipp från tidningar med ord som symboliserar vad jag vill med mitt år.
Det sitter bilder på mina hundar, och ord som "kennel" och "valp" finns självklart med :)
Idag är jag lite mer positiv.
Jag hoppas att det håller i sig tills imorgon, det är ju onsdag och "viktväktar-dag", och så ska jag och Agnes till
Karlstads bk för första gången. Spännande, spännande! :)
Mer hemlängtan..
Hemlängtan, hemlängtan...
Jag längtar efter min mamma och pappa, jag längtar efter min lillebror och mina vänner..
Bara tre år kvar tills vi kan flytta. *suck*
Jag har tråkigt, och jag orkar inte göra något.
Allmänntillståndet är i bott, psyket strejkar och kroppen med för den delen.
Idag har jag gått till konsum och tillbaka. Ungefär 50m sammanlagt.
Jag grinar som en barnunge och ångesten står brevid och slår mig i skallen.
Det som är mer positivt är att om allt går som vi hoppas så åker vi och hämtar en hund på lördag :)
En Lohamrahund, chinese crested tik, naken. 5år gammal och med en stamtavla som får en att svimma!
Planerna börjar formas och det här är VERKLIGEN ett steg i rätt riktning!
Nu ska allt ner på papper bara, för alla inblandades skull.
Två steg bakåt och ett fram. Men det är ett steg åt rätt håll iallafall.
Jag tråcklar lite med overall till hundarna, går sådär. Har aldrig varit en stjärna på att sy, men det går faktiskt över all förväntan! Dock lyckades jag köra av 4 nålar och böja en på ungefär 10cm... Men, nu går det bättre!
Det var visst lite tjockt :P Men man lär sig väl av sina misstag antar jag. Tyvärr måste jag göra om dom på nästa overall, så det blir att gå ner till syaffären på hörnet imorgon och köpa bättre nålar.
Hästarna saknar jag också så jag kan dö... Jag vill, vill, vill!! Men OM finns fortfarande. Så det står väldigt still...
Hur ska man sluta det här inlägget positivt då?
Ja, det går i rätt riktning i hunderivärlden iaf. Alltid något!
Jag längtar efter min mamma och pappa, jag längtar efter min lillebror och mina vänner..
Bara tre år kvar tills vi kan flytta. *suck*
Jag har tråkigt, och jag orkar inte göra något.
Allmänntillståndet är i bott, psyket strejkar och kroppen med för den delen.
Idag har jag gått till konsum och tillbaka. Ungefär 50m sammanlagt.
Jag grinar som en barnunge och ångesten står brevid och slår mig i skallen.
Det som är mer positivt är att om allt går som vi hoppas så åker vi och hämtar en hund på lördag :)
En Lohamrahund, chinese crested tik, naken. 5år gammal och med en stamtavla som får en att svimma!
Planerna börjar formas och det här är VERKLIGEN ett steg i rätt riktning!
Nu ska allt ner på papper bara, för alla inblandades skull.
Två steg bakåt och ett fram. Men det är ett steg åt rätt håll iallafall.
Jag tråcklar lite med overall till hundarna, går sådär. Har aldrig varit en stjärna på att sy, men det går faktiskt över all förväntan! Dock lyckades jag köra av 4 nålar och böja en på ungefär 10cm... Men, nu går det bättre!
Det var visst lite tjockt :P Men man lär sig väl av sina misstag antar jag. Tyvärr måste jag göra om dom på nästa overall, så det blir att gå ner till syaffären på hörnet imorgon och köpa bättre nålar.
Hästarna saknar jag också så jag kan dö... Jag vill, vill, vill!! Men OM finns fortfarande. Så det står väldigt still...
Hur ska man sluta det här inlägget positivt då?
Ja, det går i rätt riktning i hunderivärlden iaf. Alltid något!
Den som väntar..
Fick ett telefonsamtal idag, från brukshundklubben :)
Jag och Råttan-Pottan-Agnes ska gå allmännlydnadskurs.
Själv är jag nervös, för sist jag försökte göra något "vettigt" med henne så kunde hon inte ens sitt längre.
Det fungerar ALLTID annars kan jag ju påpeka, men hundskrället glömde helt plötsligt bort allt hon någonsin kunnat!
Men det är lugnt! Jag har en reservplan! Går det åt skogen så tar jag medmig Thelma på måndag istället.
Det är aldrig någon som ser någon skillnad på dom två ändå ;)
Och Thelma Kan! Hade hon bara velat apportera så hade jag kunnat tävla med henne. Men det var några år sedan nu..
Sen börjar andra planer ta form nu... :)
Just nu väntar jag på ett mail med en bekräftelse. Sen om jag får ett positivt besked väntar en bilresa, och sen... Ja, håll en tumme bara.
Annars så har jag tråååkigt!
Jag längtar fortfarande hem.. Saknar min familj och mina vänner massor.. :/
Jag längtar även efter en annan sak, det där OM... Bara OM kunde bli löst snart, så jag får veta..
Det känns som det enda jag gör är att vänta!
Hoppas bara att jag väntat klart snart.
Men i positiv anda...
Den som väntar på något gott väntar aldrig för länge... (jag håller inte med, men ändå :P)
Jag och Råttan-Pottan-Agnes ska gå allmännlydnadskurs.
Själv är jag nervös, för sist jag försökte göra något "vettigt" med henne så kunde hon inte ens sitt längre.
Det fungerar ALLTID annars kan jag ju påpeka, men hundskrället glömde helt plötsligt bort allt hon någonsin kunnat!
Men det är lugnt! Jag har en reservplan! Går det åt skogen så tar jag medmig Thelma på måndag istället.
Det är aldrig någon som ser någon skillnad på dom två ändå ;)
Och Thelma Kan! Hade hon bara velat apportera så hade jag kunnat tävla med henne. Men det var några år sedan nu..
Sen börjar andra planer ta form nu... :)
Just nu väntar jag på ett mail med en bekräftelse. Sen om jag får ett positivt besked väntar en bilresa, och sen... Ja, håll en tumme bara.
Annars så har jag tråååkigt!
Jag längtar fortfarande hem.. Saknar min familj och mina vänner massor.. :/
Jag längtar även efter en annan sak, det där OM... Bara OM kunde bli löst snart, så jag får veta..
Det känns som det enda jag gör är att vänta!
Hoppas bara att jag väntat klart snart.
Men i positiv anda...
Den som väntar på något gott väntar aldrig för länge... (jag håller inte med, men ändå :P)
Att gå ner i vikt...
Då har man vaktat väktare igen :) Det roligaste jag gör på hela veckan! Faktiskt! Jag träffar människor och har jättetrevligt! :)
Att sitta med på Anna-Karins lektioner är verkligen givande. Man blir inspirerad, man VILL och man känner att man KAN!
Jag måste medge att jag verkligen inte trodde att det här var något för mig. Jag orkar inte räkna, vad ska jag äta, jag orkar inte laga mat.. mm mm mm.
Men jag har faktiskt ändrat åsikt!
Att gå ner i vikt med Vikt Väktarna är ett väldigt sunt och hållbart sätt att gå ner i vikt på!
Jag ska ta mig själv som ett exempel.
Först vill jag säga, att det jag skriver nedanför är väldigt personligt. Det handlar om min hälsa, och ohälsa.
Jag anser inte att jag gjort rätt. Men för mig var det enda vägen DÅ.
Är ni känsliga om mig och/eller min hälsa så ska ni inte läsa vidare...
Jag har alltid haft ett komplext förhållande till mat. Sedan tonåren har jag ätit dåligt, oregelbundet mm.
Här ska mina föräldrar absolut INTE ha någon kritik! För dom har inte gjort något fel. Det är faktiskt Bara jag!
När jag började gymnasiet fick jag mer problem.
Jag mådde psykiskt dåligt sen ett bra tag tillbaka, och sökte alla sätt jag kunde för att få någon slags kontroll på mitt liv. Antingen så åt jag ingenting alls, eller så åt jag- men spydde upp maten igen.
Jag var egentligen inte så fixerad vid min vikt, bara att ha kontroll.
Och att inte äta var kontroll.
När jag vägde som minst vägde jag runt/strax under 50kg.
Sen hände det massa andra saker i mitt liv. Jag gick upp i vikt, gick ner, gick upp, gick ner osv.
Som mest vägde jag strax över 90kg. ( en pendling på ca 40kg)
Sedan blev jag vegetarian, jag började jobba mer i stallet och vipps iprincip över en sommar, hade jag gått ner över 30kg. Jag åt dåligt och sällan, motionerade mycket och jobbade hårt.
Den gången var det faktiskt inte just ätstörningar som gjorde att jag gick ner så mkt i vikt.
Det var helt enkelt för lite kalorier in och för mycket som förbrukades.
Sen gick jag självklart upp i vikt igen.
Jag pendlar någonstans mellan att må bra psykiskt och ha stenkoll på maten, och må bra fysiskt och skit psykiskt.
Allt jag gör ska ske NU! NU på en gång, helst igår!
Så jag blir väldigt impulsiv...
Det innebar att jag i sommras började motionera som en dåre och äta iprincip ingenting.
Hade jag inte gått ner minst 0.5kg på ett dygn blev jag förtvivlad- vilket innebar att jag jobbade hårdare nästa dag.
Självklart är ett sånt sätt inte hållbart alls! Och absolut inte hälsosamt!!!
Så jag blev sjuk.
Kroppen kraschade och psyket gick i bott och jag gick upp i vikt igen.
Som ni förstår är det mesta jag gör extremt åt något håll.
Men med viktväktarna har jag hittat en medelväg.
Jag behåller kontrollen genom att räkna propoints, men jag äter mer hälsosamt. Men framförallt, jag äter!
För jag kan planera för min dag, vet jag att jag vill äta popcorn på kvällen, ja då sparar jag in lite på middagen.
Jag har stenkoll, men utan att det går till överdrift för min kropp.
Jag vill än en gång påpeka att Det jag gjort mot min kropp är farligt och extremt ohälsosamt! Så ingen tror att jag har någon annan åsikt.
Min väg väg mot ett lättare liv är med viktväktarna.
Jag får enorm inspiration av Anna-Karin, och jag känner att det fungerar. Inte NU, utan på sikt.
Och det är den hälsosamma vägen till ett lättare liv.
Att sitta med på Anna-Karins lektioner är verkligen givande. Man blir inspirerad, man VILL och man känner att man KAN!
Jag måste medge att jag verkligen inte trodde att det här var något för mig. Jag orkar inte räkna, vad ska jag äta, jag orkar inte laga mat.. mm mm mm.
Men jag har faktiskt ändrat åsikt!
Att gå ner i vikt med Vikt Väktarna är ett väldigt sunt och hållbart sätt att gå ner i vikt på!
Jag ska ta mig själv som ett exempel.
Först vill jag säga, att det jag skriver nedanför är väldigt personligt. Det handlar om min hälsa, och ohälsa.
Jag anser inte att jag gjort rätt. Men för mig var det enda vägen DÅ.
Är ni känsliga om mig och/eller min hälsa så ska ni inte läsa vidare...
Jag har alltid haft ett komplext förhållande till mat. Sedan tonåren har jag ätit dåligt, oregelbundet mm.
Här ska mina föräldrar absolut INTE ha någon kritik! För dom har inte gjort något fel. Det är faktiskt Bara jag!
När jag började gymnasiet fick jag mer problem.
Jag mådde psykiskt dåligt sen ett bra tag tillbaka, och sökte alla sätt jag kunde för att få någon slags kontroll på mitt liv. Antingen så åt jag ingenting alls, eller så åt jag- men spydde upp maten igen.
Jag var egentligen inte så fixerad vid min vikt, bara att ha kontroll.
Och att inte äta var kontroll.
När jag vägde som minst vägde jag runt/strax under 50kg.
Sen hände det massa andra saker i mitt liv. Jag gick upp i vikt, gick ner, gick upp, gick ner osv.
Som mest vägde jag strax över 90kg. ( en pendling på ca 40kg)
Sedan blev jag vegetarian, jag började jobba mer i stallet och vipps iprincip över en sommar, hade jag gått ner över 30kg. Jag åt dåligt och sällan, motionerade mycket och jobbade hårt.
Den gången var det faktiskt inte just ätstörningar som gjorde att jag gick ner så mkt i vikt.
Det var helt enkelt för lite kalorier in och för mycket som förbrukades.
Sen gick jag självklart upp i vikt igen.
Jag pendlar någonstans mellan att må bra psykiskt och ha stenkoll på maten, och må bra fysiskt och skit psykiskt.
Allt jag gör ska ske NU! NU på en gång, helst igår!
Så jag blir väldigt impulsiv...
Det innebar att jag i sommras började motionera som en dåre och äta iprincip ingenting.
Hade jag inte gått ner minst 0.5kg på ett dygn blev jag förtvivlad- vilket innebar att jag jobbade hårdare nästa dag.
Självklart är ett sånt sätt inte hållbart alls! Och absolut inte hälsosamt!!!
Så jag blev sjuk.
Kroppen kraschade och psyket gick i bott och jag gick upp i vikt igen.
Som ni förstår är det mesta jag gör extremt åt något håll.
Men med viktväktarna har jag hittat en medelväg.
Jag behåller kontrollen genom att räkna propoints, men jag äter mer hälsosamt. Men framförallt, jag äter!
För jag kan planera för min dag, vet jag att jag vill äta popcorn på kvällen, ja då sparar jag in lite på middagen.
Jag har stenkoll, men utan att det går till överdrift för min kropp.
Jag vill än en gång påpeka att Det jag gjort mot min kropp är farligt och extremt ohälsosamt! Så ingen tror att jag har någon annan åsikt.
Min väg väg mot ett lättare liv är med viktväktarna.
Jag får enorm inspiration av Anna-Karin, och jag känner att det fungerar. Inte NU, utan på sikt.
Och det är den hälsosamma vägen till ett lättare liv.
Hemlängtan...
Det har varit så mycket nu det sista, så jag vet inte ens vart jag ska börja..
Det mesta kretsar runt pappa och att jag har så j*vla tråkigt här uppe.
Pappa är jättedålig, inget oväntat egentligen. Men så jobbigt, och hemskt!
Folk här uppe verkar ha gått i ide, och man träffar inte en människa. Det suger!
Jag längtar hem, efter mina vänner och min familj. Jag saknar att ha någon att umgås med. Prata skit med eller bara ta en kaffe med. Jag saknar att ha Caroline att gå en promenad med, och jag saknar att åka bort till Frida och alla hundarna.
Jag saknar, saknar, saknar så det gör ont.
Klart att jag har Patrik! 24timmar om dygnet. Och det är sååå värdefullt! <3 Men jag längtar hem.
Till mitt gamla sociala liv..
Det som skulle göra skillnad, är nog om jag kunde ha häst här uppe.
Valp komme det att bli, men inte förräns i juli som det verkar...
Så jag har ett halvår som jag inte kommer att göra ett piss av!
Det finns vissa planer, vänner emellan. Drömmar och förhoppningar...
Ska ringa och kolla vart vi står, för ev. finns det en kinestik på lut..
Det skulle vara så roligt det med. För då finns det mer att göra, och mer som man Måste engagera sig i.
Planer... Förhoppningar..
Vi kollar även runt efter en annan lägenhet. Ev. ett litet hus att hyra... Ska jag få plats med allt jag vill så behöver vi en 3:a... (Kanske inte vad jag tycker, men man måste ju kompromissa ibland)
Det finns en häst finns med i planerna... Men vi får se... Allt på den fronten styrs av omständigheterna..
I positiv anda försöker jag tänka att det kommer att bli bättre...
Någon gång..
Det mesta kretsar runt pappa och att jag har så j*vla tråkigt här uppe.
Pappa är jättedålig, inget oväntat egentligen. Men så jobbigt, och hemskt!
Folk här uppe verkar ha gått i ide, och man träffar inte en människa. Det suger!
Jag längtar hem, efter mina vänner och min familj. Jag saknar att ha någon att umgås med. Prata skit med eller bara ta en kaffe med. Jag saknar att ha Caroline att gå en promenad med, och jag saknar att åka bort till Frida och alla hundarna.
Jag saknar, saknar, saknar så det gör ont.
Klart att jag har Patrik! 24timmar om dygnet. Och det är sååå värdefullt! <3 Men jag längtar hem.
Till mitt gamla sociala liv..
Det som skulle göra skillnad, är nog om jag kunde ha häst här uppe.
Valp komme det att bli, men inte förräns i juli som det verkar...
Så jag har ett halvår som jag inte kommer att göra ett piss av!
Det finns vissa planer, vänner emellan. Drömmar och förhoppningar...
Ska ringa och kolla vart vi står, för ev. finns det en kinestik på lut..
Det skulle vara så roligt det med. För då finns det mer att göra, och mer som man Måste engagera sig i.
Planer... Förhoppningar..
Vi kollar även runt efter en annan lägenhet. Ev. ett litet hus att hyra... Ska jag få plats med allt jag vill så behöver vi en 3:a... (Kanske inte vad jag tycker, men man måste ju kompromissa ibland)
Det finns en häst finns med i planerna... Men vi får se... Allt på den fronten styrs av omständigheterna..
I positiv anda försöker jag tänka att det kommer att bli bättre...
Någon gång..
Att göra en höna av en fjäder..
Idag lovade min kära sambo, utan att kanske vara medveten om det i all sin frustration,
att vi ska flytta ut i skogen och att jag får ha 30 hundar.
Jag måste medge att det låter som ett väldigt lockande förslag.
Med tanke på att vi aldrig träffar någon här uppe iaf, så lär ju knappast skillnaden vara så markant.
Förutom läget där vi bor då.
Ett litet hus vid skogen, en stor inhängnad tomt, grönsaksland, mycket plats för hundarna.
En kamin eller öppen spis... Fruktträd i trädgården, äpplen och körsbär låter bra..
Jag kan starta min efterlängtade kennel.
Ha många underbara kineser, och såklart min efterlängtade dobbis.
Ställa ut i massor, ha tillräckligt många kullar för att kunna försörja mig. Utan att det blir kvantitét på valparna.
Eventuellt kan jag tänka mig att ha hunddagis, eller starta egen hundskola. Kanske bara för hundägare med sällskapshundar. Utan ambitioner att bli världsbäst i lydnad, bara att ha en trevlig och fungerande sällskapshund.
Där man inte blir diskriminerad för vad man har för hundras, som händer allt för ofta på brukshundsklubbarna här i landet.
Jag skulle vilja ha ett litet stall, hästar, kanske alpackor för dom tycker jag är så himla fina..
Får är också djur som jag tycker om... Eller getter...
Eller så har jag min kennel och ett större stall, för inackorderingar och till/inridning av hästar...
Kanske kan jag ha lite lektioner... Eller en liten verksamhet för nya små ryttare. Shettisar och snälla russ och welsh mountin ponnyer.. Just bara på lekisnivå.. Och just för att det är så otroligt roligt att lära barn att rida :)
Undar om han vet vad han egentligen har lovat mig, min älskade sambo...
Så lätt man kan göra en höna av en fjäder, i positiv mening den här gången...
att vi ska flytta ut i skogen och att jag får ha 30 hundar.
Jag måste medge att det låter som ett väldigt lockande förslag.
Med tanke på att vi aldrig träffar någon här uppe iaf, så lär ju knappast skillnaden vara så markant.
Förutom läget där vi bor då.
Ett litet hus vid skogen, en stor inhängnad tomt, grönsaksland, mycket plats för hundarna.
En kamin eller öppen spis... Fruktträd i trädgården, äpplen och körsbär låter bra..
Jag kan starta min efterlängtade kennel.
Ha många underbara kineser, och såklart min efterlängtade dobbis.
Ställa ut i massor, ha tillräckligt många kullar för att kunna försörja mig. Utan att det blir kvantitét på valparna.
Eventuellt kan jag tänka mig att ha hunddagis, eller starta egen hundskola. Kanske bara för hundägare med sällskapshundar. Utan ambitioner att bli världsbäst i lydnad, bara att ha en trevlig och fungerande sällskapshund.
Där man inte blir diskriminerad för vad man har för hundras, som händer allt för ofta på brukshundsklubbarna här i landet.
Jag skulle vilja ha ett litet stall, hästar, kanske alpackor för dom tycker jag är så himla fina..
Får är också djur som jag tycker om... Eller getter...
Eller så har jag min kennel och ett större stall, för inackorderingar och till/inridning av hästar...
Kanske kan jag ha lite lektioner... Eller en liten verksamhet för nya små ryttare. Shettisar och snälla russ och welsh mountin ponnyer.. Just bara på lekisnivå.. Och just för att det är så otroligt roligt att lära barn att rida :)
Undar om han vet vad han egentligen har lovat mig, min älskade sambo...
Så lätt man kan göra en höna av en fjäder, i positiv mening den här gången...
Kallt, väskor och ohumör!
Nu är det nu som är nu som jag börjar vakta min vikt!
Eller nu ska Sofie börja Viktväktarna! Tur att man har sambo som har mamma som jobbar med det på heltid!
Allt blir lite lättare då.
Kom precis in från äckelpäckel-kylan! Jag HATAR när det blir så här kallt!
Men råttorna trivs än så länge faktiskt, antagligen för att det inte ligger någon snö på backen här uppe.
Blir inte så kallt om tassarna då.
När vi var på ViRuBa sist så köpte jag bärväskor till Agnes. Som hon bär alltså.
Jag vågar faktiskt påstå att det är det bästa köpet jag gjort på länge!
Hon tycker att det är sååå roligt och är sååå stolt över att bära dom! Som sagt, bästa köpet på länge! :)
Massa nonsens babbel just nu känner jag. Är inte riktigt på humör...
Men det ordnar sig med begravningen, bara kärringa dör!
Eller nu ska Sofie börja Viktväktarna! Tur att man har sambo som har mamma som jobbar med det på heltid!
Allt blir lite lättare då.
Kom precis in från äckelpäckel-kylan! Jag HATAR när det blir så här kallt!
Men råttorna trivs än så länge faktiskt, antagligen för att det inte ligger någon snö på backen här uppe.
Blir inte så kallt om tassarna då.
När vi var på ViRuBa sist så köpte jag bärväskor till Agnes. Som hon bär alltså.
Jag vågar faktiskt påstå att det är det bästa köpet jag gjort på länge!
Hon tycker att det är sååå roligt och är sååå stolt över att bära dom! Som sagt, bästa köpet på länge! :)
Massa nonsens babbel just nu känner jag. Är inte riktigt på humör...
Men det ordnar sig med begravningen, bara kärringa dör!
"Stadsråttan! "
Idag har jag varit hos Agnetha.
Jag har släppt ut hästarna, mockat, klappat på fåren, druckit kaffe, klappat kossor och pratat skit.
Det är så skönt där ute... Man kan andas och vara utan problem.. Allt bara försvinner med den idag något kyliga vinden.
Jag påstår aldrig att jag är en stadsråtta, jag hatar att vara instängd och bara vara still. Ändå bor jag i stan.
Jag älskar att vara ute, greja med djur, pyssla, mocka, fylla på vatten osv.
Det är så jag är uppvuxen, ute i alla väder. Och dom senaste 7 åren iallafall, ute i stallet, 10 timmar om dagen, 7 dagar i veckan och ungefär 365 dagar om året.
Så helt allvarligt så håller jag nog på att bli knäpp!
Jag sitter inne, tittar på tv.. Gör inget av värde alls egentligen.
Man kan se det som ett tecken på tillfrisknande, eller ren tristess.
Det är valfritt.
Oavsett hur man väljer att se på det så håller den sk. stadsråttan att dö av alla avgaser och inomhuslivet.
Asfalt så långt ögat når... BLÄ!
Nej, nog vill allt denna råttan bo på landet. För den trivs inte med sitt stadsliv.
Råttan är jättenöjd med kalla tår och fruset vatten. Knölig mark och annat krångel som hör landet till.
En missanpassad råtta som fått fel liv från början.
Den sk. stadsråttan är egentligen bara bosatt på fel ställe, den hör nog allt hemma på landet.
Jag har släppt ut hästarna, mockat, klappat på fåren, druckit kaffe, klappat kossor och pratat skit.
Det är så skönt där ute... Man kan andas och vara utan problem.. Allt bara försvinner med den idag något kyliga vinden.
Jag påstår aldrig att jag är en stadsråtta, jag hatar att vara instängd och bara vara still. Ändå bor jag i stan.
Jag älskar att vara ute, greja med djur, pyssla, mocka, fylla på vatten osv.
Det är så jag är uppvuxen, ute i alla väder. Och dom senaste 7 åren iallafall, ute i stallet, 10 timmar om dagen, 7 dagar i veckan och ungefär 365 dagar om året.
Så helt allvarligt så håller jag nog på att bli knäpp!
Jag sitter inne, tittar på tv.. Gör inget av värde alls egentligen.
Man kan se det som ett tecken på tillfrisknande, eller ren tristess.
Det är valfritt.
Oavsett hur man väljer att se på det så håller den sk. stadsråttan att dö av alla avgaser och inomhuslivet.
Asfalt så långt ögat når... BLÄ!
Nej, nog vill allt denna råttan bo på landet. För den trivs inte med sitt stadsliv.
Råttan är jättenöjd med kalla tår och fruset vatten. Knölig mark och annat krångel som hör landet till.
En missanpassad råtta som fått fel liv från början.
Den sk. stadsråttan är egentligen bara bosatt på fel ställe, den hör nog allt hemma på landet.
Bottenskrap och simlektioner.
Har intalat mig själv att blogga varje dag hädan efter..
Så nu sitter jag här, 00.53, och skriver.
Motivationen är inte på topp direkt, och jag vet inte vad jag ska skriva om.
Patrik har gått och lagt sig, han ska upp till skolan imorgon.
Agnes har också svikit, och gav efter för sömn under täcket. Bara jag och Thelma kvar uppe.
Inte för att hon på något sätt över huvudtaget försöker påvisa att hon finns, för hon ligger bravid mig i soffan och sover. Fast om man ser på det så är det ändå en fin gest från hennes sida, för även hon brukar svika för sängen och täcket illa kvickt om någon går och lägger sig.
Hon vet så mycket min lilla hund. Min ögonsten och hjärtevän. <3
Hon finns alltid vid min sida när hon känner att jag mår dåligt. Hon finns med sin närhet och hon tycks säga, " var inte ledsen matte, jag tar hand om dig" . Mår jag dåligt finns hon alltid bredvid och hon vaktar mig mot allt ont i världen. Till och med Patrik kan bli utskälld om han kommer utan att jag orkar lägga märke till det.
Thelma mitt hjärta, vad skulle jag göra utan dig?
Agnes är faktiskt lika dan när det gäller att vakta mig när jag mår dåligt. Jag tror tom att dom sover i skift när det är riktigt dåligt. Iaf så sover dom inte helt, för dom moffar för minsta lilla ljud.
När jag mår bättre så börjar dom leva "normalt" igen. Sina vanliga självständiga liv, där himlen kan trilla ner utan att dom skulle bry sig nämnvärt tror jag.
Mina älskade nakenfisar <3
Imorgon bär det av till skövde. Jag behövs för en vän.
För att avsluta i positiv anda, eftersom dagen har varit rätt kass både i kropp och själ.
Ser man botten, så vet man att man snart inte kommer mycket längre ner! Då kan man skjuta ifrån och börja simma uppåt igen.
Som Doris i "Hitta Nemo" skulle säga:
"Fortsätt simma, fortsätt simma, simma, simma. När allt känns botten vad gör man då?
Jo man siiiiiimmaaaar pååååå! "
Så nu sitter jag här, 00.53, och skriver.
Motivationen är inte på topp direkt, och jag vet inte vad jag ska skriva om.
Patrik har gått och lagt sig, han ska upp till skolan imorgon.
Agnes har också svikit, och gav efter för sömn under täcket. Bara jag och Thelma kvar uppe.
Inte för att hon på något sätt över huvudtaget försöker påvisa att hon finns, för hon ligger bravid mig i soffan och sover. Fast om man ser på det så är det ändå en fin gest från hennes sida, för även hon brukar svika för sängen och täcket illa kvickt om någon går och lägger sig.
Hon vet så mycket min lilla hund. Min ögonsten och hjärtevän. <3
Hon finns alltid vid min sida när hon känner att jag mår dåligt. Hon finns med sin närhet och hon tycks säga, " var inte ledsen matte, jag tar hand om dig" . Mår jag dåligt finns hon alltid bredvid och hon vaktar mig mot allt ont i världen. Till och med Patrik kan bli utskälld om han kommer utan att jag orkar lägga märke till det.
Thelma mitt hjärta, vad skulle jag göra utan dig?
Agnes är faktiskt lika dan när det gäller att vakta mig när jag mår dåligt. Jag tror tom att dom sover i skift när det är riktigt dåligt. Iaf så sover dom inte helt, för dom moffar för minsta lilla ljud.
När jag mår bättre så börjar dom leva "normalt" igen. Sina vanliga självständiga liv, där himlen kan trilla ner utan att dom skulle bry sig nämnvärt tror jag.
Mina älskade nakenfisar <3
Imorgon bär det av till skövde. Jag behövs för en vän.
För att avsluta i positiv anda, eftersom dagen har varit rätt kass både i kropp och själ.
Ser man botten, så vet man att man snart inte kommer mycket längre ner! Då kan man skjuta ifrån och börja simma uppåt igen.
Som Doris i "Hitta Nemo" skulle säga:
"Fortsätt simma, fortsätt simma, simma, simma. När allt känns botten vad gör man då?
Jo man siiiiiimmaaaar pååååå! "
Att vakta en väktare!
Idag har vi varit med Anna-Karin på viktväktarna och hjälpt till lite.. :)
Måste nog påstå att jag klarade mig bättre än förra veckan då jag visst
råkade döpa om folk till höger och vänster... :P
Det är ett ganska underhållande jobb faktiskt! Massor med tanter som drömmer om ett (ursäkta vitsigheten) vikt-igare liv. Självklart är det inte bara tanter! Massor med folk, med en vilja att, som resten av den icke svältande befolkningen på jorden, gå ner i vikt. Snygg, smal och framgångsrik! Visst känns det igen!?
Sen att det är en metod som fungerar är ju sant.
Jag tror att det är viktigt att ha ramar, ramar som tillåter men inte själper.
Synden straffar sig själv säger man ju, och det ser man bevis på. Direkt "In your face" av vågen.
Själv tycker jag att jag har varit duktig och gått ner 3 kg i veckan, dock tyckte nog inte den vågen på viktväktarna att jag vägde lika optimisktiskt som hemma. Men, det är bara att bättra sig!
Hejja mig, nu ska jag bli snygg, smal och framgångsrik!
Dock är väl den bistra sanningen att snygg lär jag väl inte bli i en handvändning. Smal jobbar jag på, och framgångsrik... Ja, vad säger man om det? Det lär ta ett tag. :P
Jag uppskattar dom här onsdagarna, för jag får göra det jag är bra på, småprata, le och hälsa artigt.
Men framförallt så får jag vara social! Jag får träffa folk! :)
Jag har alltid jobbat så jag har haft ett serviceyrke. Alltid trevlig, glad och positiv. Det vinner man kunder och förtroende på.
Kanske verkar falskt... Men att vara trevlig och tillmötesgående gör faktiskt gott i själen. Dagens goda gärning liksom.
Jo, det är viktigt att vakta vikten! Jag tror att det som dom gör på viktväktarna är något bra.
Dock passar det inte mig, just nu. För för mig måste det vara antingen eller. Antingen äter jag inte eller så äter jag skräp. Att leva på shaker är verkligen inte optimalt, det erkänner jag gärna! Men jag måste nog börja där. Sen är jag absolut villig att vakta min vikt! :)
Om våra onsdagar på viktväktarna tycker nog mina hundar pest och pina. Dom får följa med och ligga i buren, snällt och tyst. Ingen uppmärksamhet alls på evigheter!
Dom moffar grinigt när man säger "hej, hej", surar och sover om vart annat. Tills ÄNTLIGEN, någon tar ut oss ur buren och den hemska dagen är slut! Jejj!!!
Thelma letar vänliga själar att charma för att bli klappad, Agnes blir Överlycklig att se Anna-Karin som hon annars fortfarande kan vara lite... skeptisk mot.
Dessutom så tänker dom otacksamma byrackorna flytta hem till någon annan på vägen hem!
En tjej går in i sin port, och vipps så har två översociala kineser följt med in!
Pissråttor! Jag ber om ursäkt för våldgästandet av dom små, och säger åt dom att man inte får flytta in hos andra människor hur som helst.
"Skiter väl du i" tycks dom säga. Du har ju inte brytt dig om oss på hela dagen! Du bara tjatar om viktiga saker!
Så som att vakta sin vikt är viktigt!
Hemska matte!
Måste nog påstå att jag klarade mig bättre än förra veckan då jag visst
råkade döpa om folk till höger och vänster... :P
Det är ett ganska underhållande jobb faktiskt! Massor med tanter som drömmer om ett (ursäkta vitsigheten) vikt-igare liv. Självklart är det inte bara tanter! Massor med folk, med en vilja att, som resten av den icke svältande befolkningen på jorden, gå ner i vikt. Snygg, smal och framgångsrik! Visst känns det igen!?
Sen att det är en metod som fungerar är ju sant.
Jag tror att det är viktigt att ha ramar, ramar som tillåter men inte själper.
Synden straffar sig själv säger man ju, och det ser man bevis på. Direkt "In your face" av vågen.
Själv tycker jag att jag har varit duktig och gått ner 3 kg i veckan, dock tyckte nog inte den vågen på viktväktarna att jag vägde lika optimisktiskt som hemma. Men, det är bara att bättra sig!
Hejja mig, nu ska jag bli snygg, smal och framgångsrik!
Dock är väl den bistra sanningen att snygg lär jag väl inte bli i en handvändning. Smal jobbar jag på, och framgångsrik... Ja, vad säger man om det? Det lär ta ett tag. :P
Jag uppskattar dom här onsdagarna, för jag får göra det jag är bra på, småprata, le och hälsa artigt.
Men framförallt så får jag vara social! Jag får träffa folk! :)
Jag har alltid jobbat så jag har haft ett serviceyrke. Alltid trevlig, glad och positiv. Det vinner man kunder och förtroende på.
Kanske verkar falskt... Men att vara trevlig och tillmötesgående gör faktiskt gott i själen. Dagens goda gärning liksom.
Jo, det är viktigt att vakta vikten! Jag tror att det som dom gör på viktväktarna är något bra.
Dock passar det inte mig, just nu. För för mig måste det vara antingen eller. Antingen äter jag inte eller så äter jag skräp. Att leva på shaker är verkligen inte optimalt, det erkänner jag gärna! Men jag måste nog börja där. Sen är jag absolut villig att vakta min vikt! :)
Om våra onsdagar på viktväktarna tycker nog mina hundar pest och pina. Dom får följa med och ligga i buren, snällt och tyst. Ingen uppmärksamhet alls på evigheter!
Dom moffar grinigt när man säger "hej, hej", surar och sover om vart annat. Tills ÄNTLIGEN, någon tar ut oss ur buren och den hemska dagen är slut! Jejj!!!
Thelma letar vänliga själar att charma för att bli klappad, Agnes blir Överlycklig att se Anna-Karin som hon annars fortfarande kan vara lite... skeptisk mot.
Dessutom så tänker dom otacksamma byrackorna flytta hem till någon annan på vägen hem!
En tjej går in i sin port, och vipps så har två översociala kineser följt med in!
Pissråttor! Jag ber om ursäkt för våldgästandet av dom små, och säger åt dom att man inte får flytta in hos andra människor hur som helst.
"Skiter väl du i" tycks dom säga. Du har ju inte brytt dig om oss på hela dagen! Du bara tjatar om viktiga saker!
Så som att vakta sin vikt är viktigt!
Hemska matte!
Snuskigt bra erbjudande..
Igårkväll slängde jag iväg ett mail till uppfödaren jag kommer att köpa en valp ifrån.
Tiken jag hade hoppats på fick 5 fina välväxta hanar, inga tikar.
Jag börjar bli lite nojig och undrade, om det blir en tik i nästa kull om jag kommer att få köpa en då.
Svaret jag fick gjorde mig glad. Det kommer att bli en tik till mig, så nu är det bara att vänta och hålla tummarna!
Erbjudandet jag även fick var snuskigt bra.
Jag blev erbjuden den bästa hanen i kullen, mot en parning.
Om OM inte hade funnits bara... Mina två nakentanter. OM jag haft hundvakt åt dom när dom löper...
Nu är det väl så att jag verkligen vill ha en tik.
Men ett sådant erbjudande är vääääldigt svårt, och surt att behöva tacka nej till.
Hur ska man välja att se det på ett positivt sätt?
Kanske att hon väljer just Mig till hennes Bästa hane i kullen.
Hur kan man inte känna sig positiv av ett sånt erbjudande? :)
Tiken jag hade hoppats på fick 5 fina välväxta hanar, inga tikar.
Jag börjar bli lite nojig och undrade, om det blir en tik i nästa kull om jag kommer att få köpa en då.
Svaret jag fick gjorde mig glad. Det kommer att bli en tik till mig, så nu är det bara att vänta och hålla tummarna!
Erbjudandet jag även fick var snuskigt bra.
Jag blev erbjuden den bästa hanen i kullen, mot en parning.
Om OM inte hade funnits bara... Mina två nakentanter. OM jag haft hundvakt åt dom när dom löper...
Nu är det väl så att jag verkligen vill ha en tik.
Men ett sådant erbjudande är vääääldigt svårt, och surt att behöva tacka nej till.
Hur ska man välja att se det på ett positivt sätt?
Kanske att hon väljer just Mig till hennes Bästa hane i kullen.
Hur kan man inte känna sig positiv av ett sånt erbjudande? :)
Planer...
Känner att jag har varit VÄLDIGT dålig på att skriva..
Det har hänt massor, och mitt hjärta är med min familj. <3
Försöker få ordning på vad jag vill göra med mitt liv..
Många planer jag haft för mitt liv har försvunnit, många med flytten till Karlstad.
Dock tror jag fortfarande att det var det enda rätta att göra, och jag trivs med hur mitt liv är... Nästan.
Jag är van vid att vara ute och aktiv i stallet 10 timmar / dag.
Inte sitta inne dagarna i ända och glo på tv!
Jag saknar mina vänner.. Min familj...
Och framförallt att ha någonting att göra.
Jag planerar för en valp :) En dobbis valp. En utmanade och underbar möjlighet!
Tiken jag hoppades på fick tyvärr bara hanar, men en kullsyster till henne väntas paras i mars.
Så jag hoppas på henne istället.
För någon dag sedan fick jag ett telefonsamtal av en god vän som gav en annorlunda men underbar möjlighet.
OM det blir så kommer jag med glädje ta till mig detta! Det är dock ett stort OM, så jag lägger det på "väntelistan".
Kollar runt på hunddagis som kan tänka sig att ta emot mig några timmar/ vecka. Jag orkar inte vara hemma mer. Men det måste gå gradvis, för annars vet jag tyvärr att jag blir sjukare igen. Och då sitter jag i samma sits som innan.
Planerar för vårens hundkurser.
En agilitykurs för min älskade Thelma, så blir hon glad. Och en freestylekurs för Agnes har jag tänkt.
Vi tränar redan hemma och hon tycker att det är jättekul :) Hundkraken är ju höjdrädd så agilitykarriären fick hamna på hyllan.
Nej, hyllan är inte rätt ordval, den blev nerpackad i en låda och lagd på vinden med alla andra saker som man aldrig kommer att använda igen men sparar ändå. :P
Sen ska förhoppningsvis den efterlängtade valpen komma i maj, så sen ska det gås valpkurs med den :)
Utställningar kikar jag också lite löst på, Thelma blir veteran i juni, så då blir det läge att ställa henne igen och se om det är något att satsa på. Agnes ska förhoppningsvis få en dos hon med.
Sen har jag blivit ombedd att ställa leonberger igen :) Så det ska också göras.
När jag läser igenom allt det jag skrivit nu så märker jag att det börjar kännas... enormt.
Men med positiv anda ändrar jag mig till att jag känner mig på G och hoppas att allt går vägen! :)
Det har hänt massor, och mitt hjärta är med min familj. <3
Försöker få ordning på vad jag vill göra med mitt liv..
Många planer jag haft för mitt liv har försvunnit, många med flytten till Karlstad.
Dock tror jag fortfarande att det var det enda rätta att göra, och jag trivs med hur mitt liv är... Nästan.
Jag är van vid att vara ute och aktiv i stallet 10 timmar / dag.
Inte sitta inne dagarna i ända och glo på tv!
Jag saknar mina vänner.. Min familj...
Och framförallt att ha någonting att göra.
Jag planerar för en valp :) En dobbis valp. En utmanade och underbar möjlighet!
Tiken jag hoppades på fick tyvärr bara hanar, men en kullsyster till henne väntas paras i mars.
Så jag hoppas på henne istället.
För någon dag sedan fick jag ett telefonsamtal av en god vän som gav en annorlunda men underbar möjlighet.
OM det blir så kommer jag med glädje ta till mig detta! Det är dock ett stort OM, så jag lägger det på "väntelistan".
Kollar runt på hunddagis som kan tänka sig att ta emot mig några timmar/ vecka. Jag orkar inte vara hemma mer. Men det måste gå gradvis, för annars vet jag tyvärr att jag blir sjukare igen. Och då sitter jag i samma sits som innan.
Planerar för vårens hundkurser.
En agilitykurs för min älskade Thelma, så blir hon glad. Och en freestylekurs för Agnes har jag tänkt.
Vi tränar redan hemma och hon tycker att det är jättekul :) Hundkraken är ju höjdrädd så agilitykarriären fick hamna på hyllan.
Nej, hyllan är inte rätt ordval, den blev nerpackad i en låda och lagd på vinden med alla andra saker som man aldrig kommer att använda igen men sparar ändå. :P
Sen ska förhoppningsvis den efterlängtade valpen komma i maj, så sen ska det gås valpkurs med den :)
Utställningar kikar jag också lite löst på, Thelma blir veteran i juni, så då blir det läge att ställa henne igen och se om det är något att satsa på. Agnes ska förhoppningsvis få en dos hon med.
Sen har jag blivit ombedd att ställa leonberger igen :) Så det ska också göras.
När jag läser igenom allt det jag skrivit nu så märker jag att det börjar kännas... enormt.
Men med positiv anda ändrar jag mig till att jag känner mig på G och hoppas att allt går vägen! :)
Nytt år - Nya möjligheter!
Försöker att tänka tillbaka på allt såhär två dagar in på det nya året..
Allt har gått sjukt fort, det har hänt massor och jag fattar inte vart allt kommit ifrån!
Jag tror att det är en ganska bra sammanfattning...
Nyår passerade som vanligt. Bägge mina hjärtan har varit bortlejda för att slippa allt smällande, dock blev inte den operationen så lyckad, för folk har varit totalt hjärndöda när det gäller alla dessa JÄVLA raketer!
Jag hoppas att ni skjuter hövvet av er era jävla idioter!!!
Lite rått kan hända, men med en skotträdd hund kan man inte tycka något annat..
Hon kan inte äta, inte kissa, inte bajsa.. För hon blir så jävla rädd!
Hur fan kan man med som människa att inte Se den delen ??
Fåglar dör "mystiskt" vid nyår... Kan det bero på alla raketer kanske?
Massor med hundar springer bort... Samma orsak?
Folk skjuter bort händer och ansikten, djuren är rädda, hus brinner ner...
Allt för EN dag av året... En dag som egentligen är Precis som alla andra.
Det är sjukt om något!
Men precis som alla andra så har jag "nyårslöften".
Ett klassiskt "sluta-äta-godis-löfte"
Ett annat klassiskt "jag-ska-bli-smal,snygg,framgångsrik-löfte"
Ännu ett klassiskt "jag-ska-bli en-bättre-människa-löfte"
Sen ett som jag är väldigt nöjd med, som förhoppningsvis gör mitt liv mycket bättre:
"säg-JA-löfte" (har man sett filmen Yes man, så vet man precis vad det handlar om... )
Jag ska inte dra till med något för att slippa göra saker.
Säger någon : Vill du....., Sofie? Så kommer mitt svar vara ja.
Jag drar mig gärna undan, slipper gärna träffa folk, är gärna hemma...
Det här löftet gör förhoppningsvis saken bättre! :)
Sen ska vi hälsa på släkten, både på min och Patriks sida... mm mm mm....
Men det går in under "säg Ja"
Löften hit och löften dit... Det bästa vore nog trots allt om man hade lovat att hålla sina löften...
Får tänka på det tills nästa år.
Allt har gått sjukt fort, det har hänt massor och jag fattar inte vart allt kommit ifrån!
Jag tror att det är en ganska bra sammanfattning...
Nyår passerade som vanligt. Bägge mina hjärtan har varit bortlejda för att slippa allt smällande, dock blev inte den operationen så lyckad, för folk har varit totalt hjärndöda när det gäller alla dessa JÄVLA raketer!
Jag hoppas att ni skjuter hövvet av er era jävla idioter!!!
Lite rått kan hända, men med en skotträdd hund kan man inte tycka något annat..
Hon kan inte äta, inte kissa, inte bajsa.. För hon blir så jävla rädd!
Hur fan kan man med som människa att inte Se den delen ??
Fåglar dör "mystiskt" vid nyår... Kan det bero på alla raketer kanske?
Massor med hundar springer bort... Samma orsak?
Folk skjuter bort händer och ansikten, djuren är rädda, hus brinner ner...
Allt för EN dag av året... En dag som egentligen är Precis som alla andra.
Det är sjukt om något!
Men precis som alla andra så har jag "nyårslöften".
Ett klassiskt "sluta-äta-godis-löfte"
Ett annat klassiskt "jag-ska-bli-smal,snygg,framgångsrik-löfte"
Ännu ett klassiskt "jag-ska-bli en-bättre-människa-löfte"
Sen ett som jag är väldigt nöjd med, som förhoppningsvis gör mitt liv mycket bättre:
"säg-JA-löfte" (har man sett filmen Yes man, så vet man precis vad det handlar om... )
Jag ska inte dra till med något för att slippa göra saker.
Säger någon : Vill du....., Sofie? Så kommer mitt svar vara ja.
Jag drar mig gärna undan, slipper gärna träffa folk, är gärna hemma...
Det här löftet gör förhoppningsvis saken bättre! :)
Sen ska vi hälsa på släkten, både på min och Patriks sida... mm mm mm....
Men det går in under "säg Ja"
Löften hit och löften dit... Det bästa vore nog trots allt om man hade lovat att hålla sina löften...
Får tänka på det tills nästa år.
Paketmarodörerna!
En bild säger mer än tusen ord…
I det här fallet så är det två damer som tjyvöppnat sina paket.
I det här fallet så är det två damer som tjyvöppnat sina paket.
Konfetti över hela mattan, och två lyckliga hundar med nya julklappsben.
GOD JUL!!!!!
Önskar Thelma och Agnes!
Med Cancer som efternamn.
Idag har mamma och pappa varit i göteborg igen.
Fått besked, prognos, osv..
Pappa kommer att strålas 5ggr i veckan och få cellgifter 1ggr i veckan.
Dom kommer att börja i januari nästa år... Men det är ovikitgt!
För dom har sagt att min pappa kommer att bli frisk!
Det kommer att vara jävligt, jobbigt, hemskt, tungt, förfärligt och påfrestande, men han kommer att bli frisk!
Som min pappa så pedagogiskt talade om för en av sina vänners son...
"Cancer är som ett efternamn, precis som Andersson eller Johansson.
Det finns massor av dom,
men dom heter olika saker i förnamn och dom bor på olika ställen. "
Jag var väldigt stolt över min pappas förklaring på cancer.
För helt plötsligt så gick det att greppa.
Det var inte lika stort och hemskt längre...
Det kom ner på en nivå som man kunde acceptera.
Ja, för tillfället heter min pappa Cancer i efternamn... Men det kommer att gå över.
Han kommer att bli frisk. Och sen kommer han att få tillbaka sitt gamla efternamn igen.
Och DÅ, då kommer allt att bli som vanligt.
Fått besked, prognos, osv..
Pappa kommer att strålas 5ggr i veckan och få cellgifter 1ggr i veckan.
Dom kommer att börja i januari nästa år... Men det är ovikitgt!
För dom har sagt att min pappa kommer att bli frisk!
Det kommer att vara jävligt, jobbigt, hemskt, tungt, förfärligt och påfrestande, men han kommer att bli frisk!
Som min pappa så pedagogiskt talade om för en av sina vänners son...
"Cancer är som ett efternamn, precis som Andersson eller Johansson.
Det finns massor av dom,
men dom heter olika saker i förnamn och dom bor på olika ställen. "
Jag var väldigt stolt över min pappas förklaring på cancer.
För helt plötsligt så gick det att greppa.
Det var inte lika stort och hemskt längre...
Det kom ner på en nivå som man kunde acceptera.
Ja, för tillfället heter min pappa Cancer i efternamn... Men det kommer att gå över.
Han kommer att bli frisk. Och sen kommer han att få tillbaka sitt gamla efternamn igen.
Och DÅ, då kommer allt att bli som vanligt.
Precis som vanligt...
Sitter som vanligt i soffan framför tv:n...
Hundarna ligger nöjda bredvid och myser. Thelma i sitt Back on Track täcke och Agnes under filten.
Precis som vanligt.
Patrik sitter och knappar framför datorn, jag likaså, samtidigt som vi sneglar på tv: emellanåt.
Precis som vanligt.
Det luktar gran i lägenheten, undrar om den behöver vattnas... Dom andra blommorna behöver iaf lite omsorg, men det får bli morgondagens projekt.
Jag fortsätter att tänka på saker jag borde göra, men skjuter dom framför mig.
Precis som vanligt.
Thelma har iaf fått omvård idag, olivoljekur, tog mer än en timme...Men nu är det äntligen gjort iaf...
Framskjutet till max.
Precis som vanligt.
Det är den 19:e idag, och jag har fått pengar och betalat alla räkningarna.
Precis som vanligt.
Jo, allt är nog precis som vanligt... fast ändå inte. Ingenting är som det ska, pappa är sjuk, jag mår piss, Patrik letar efter en plastbit till datorn, svär lite...
Nej, det är inte mycket som stämmer...
Ändå låssas jag in i det sista, att allt är precis som vanligt...
Hundarna ligger nöjda bredvid och myser. Thelma i sitt Back on Track täcke och Agnes under filten.
Precis som vanligt.
Patrik sitter och knappar framför datorn, jag likaså, samtidigt som vi sneglar på tv: emellanåt.
Precis som vanligt.
Det luktar gran i lägenheten, undrar om den behöver vattnas... Dom andra blommorna behöver iaf lite omsorg, men det får bli morgondagens projekt.
Jag fortsätter att tänka på saker jag borde göra, men skjuter dom framför mig.
Precis som vanligt.
Thelma har iaf fått omvård idag, olivoljekur, tog mer än en timme...Men nu är det äntligen gjort iaf...
Framskjutet till max.
Precis som vanligt.
Det är den 19:e idag, och jag har fått pengar och betalat alla räkningarna.
Precis som vanligt.
Jo, allt är nog precis som vanligt... fast ändå inte. Ingenting är som det ska, pappa är sjuk, jag mår piss, Patrik letar efter en plastbit till datorn, svär lite...
Nej, det är inte mycket som stämmer...
Ändå låssas jag in i det sista, att allt är precis som vanligt...
Någon har skickat på min lussebulle!
Grattis på fjärde advent!
Det firar vi med att dricka kaffe och äta nybakade (köpta) lussebullar!
Jag satt vid min dator i godan ro...
Kikar lite över skärmen på datorn för att titta på en av mina älsklingar, den här gången vid namn Thelma.
Hon sitter så fint på fotpallen med det nya fårskinnet på... Det är fortfarande sådär fint, luddigt, rent... Ja, så där som vita fårskinn ser ut när dom är helt nya. Bredvid Thelma ligger ett ben, som hon älskar att putta ner för att hämta upp det, för att sedan ha ner det igen, för att lyckligt hämta upp det igen.. För sånt roar sig min lilla söta nakentant med. <3
Hur som helst så sitter jag och kikar på min skönhet över kanten på dataskärmen. Jag vet att hon inte ser mig, så kan nöjt beundra min vackra, underbara, söta, älskade...
Nej! Vänta här nu! Helt plötsligt så ser jag hur min vackra, underbara...Förvandlas till den mest avskyvärda, hemska, billigaste blocket-hunden någonsin!
Helt nonhalant sträcker hundskrället ut halsen, för att sedan utan en minsta gnutta ånger i kroppen SLICKA på min lussebulle!!!!
Jag skäller till på mitt hemska hundkräk, som bara tittar på mig undrande och förstår minsann iiiiingenting!
Hon lägger huvudet på sne, och gör det hon är allra bäst på i "trick-väg", hon "skäms" eller vinkar om man hellre vill det.
"Hur våååååågar du SLICKA på min lussebulle!?" säger jag med en mörk, mycket missnöjd röst.
Thelma lägger sig ner på fårskinnet, tittar lite på mig under lugg. För att sedan klia sig på nosen med ena framtassen och sedan lägga sig tillrätta...
Bah!!! Hur nonchalant får man bli!!!??
Jag sträcker mig surt efter min lussebulle och konstaterar att min hund nog hade suktat länge efter den, för där hon har slickat är det fullt med kletigt hunddräggel!
På ett ögonblick har min högt älskade hund alltså förvandlats till världens billigaste blocket-hund!
Men sen inser jag... Efter att ha kikat surt över min kaffemugg på hundskrället...
Jag fnissar lite åt henne, för hon åt inte, bet inte, snodde den inte. Hon sträckte långsamt ut tungan för att njutningsfullt nöja sig med att slicka påmin lussebulle... :)
Och världens billigaste blocket-hund, är åter igen min högt älskade, underbara, vackra Thelma igen. <3
Det firar vi med att dricka kaffe och äta nybakade (köpta) lussebullar!
Jag satt vid min dator i godan ro...
Kikar lite över skärmen på datorn för att titta på en av mina älsklingar, den här gången vid namn Thelma.
Hon sitter så fint på fotpallen med det nya fårskinnet på... Det är fortfarande sådär fint, luddigt, rent... Ja, så där som vita fårskinn ser ut när dom är helt nya. Bredvid Thelma ligger ett ben, som hon älskar att putta ner för att hämta upp det, för att sedan ha ner det igen, för att lyckligt hämta upp det igen.. För sånt roar sig min lilla söta nakentant med. <3
Hur som helst så sitter jag och kikar på min skönhet över kanten på dataskärmen. Jag vet att hon inte ser mig, så kan nöjt beundra min vackra, underbara, söta, älskade...
Nej! Vänta här nu! Helt plötsligt så ser jag hur min vackra, underbara...Förvandlas till den mest avskyvärda, hemska, billigaste blocket-hunden någonsin!
Helt nonhalant sträcker hundskrället ut halsen, för att sedan utan en minsta gnutta ånger i kroppen SLICKA på min lussebulle!!!!
Jag skäller till på mitt hemska hundkräk, som bara tittar på mig undrande och förstår minsann iiiiingenting!
Hon lägger huvudet på sne, och gör det hon är allra bäst på i "trick-väg", hon "skäms" eller vinkar om man hellre vill det.
"Hur våååååågar du SLICKA på min lussebulle!?" säger jag med en mörk, mycket missnöjd röst.
Thelma lägger sig ner på fårskinnet, tittar lite på mig under lugg. För att sedan klia sig på nosen med ena framtassen och sedan lägga sig tillrätta...
Bah!!! Hur nonchalant får man bli!!!??
Jag sträcker mig surt efter min lussebulle och konstaterar att min hund nog hade suktat länge efter den, för där hon har slickat är det fullt med kletigt hunddräggel!
På ett ögonblick har min högt älskade hund alltså förvandlats till världens billigaste blocket-hund!
Men sen inser jag... Efter att ha kikat surt över min kaffemugg på hundskrället...
Jag fnissar lite åt henne, för hon åt inte, bet inte, snodde den inte. Hon sträckte långsamt ut tungan för att njutningsfullt nöja sig med att slicka påmin lussebulle... :)
Och världens billigaste blocket-hund, är åter igen min högt älskade, underbara, vackra Thelma igen. <3
Att blogga om bloggen??
Tack för alla fina kommentarer! :)
Jag måste understryka att jag faktiskt fått massa hjälp av Patrik!
Han kan sånt här, det kan inte jag.
Hur som helst, så var det med en liten fjäril i magen som jag spanade in min blogg idag. Blev den bra? Är jag nöjd?
Tänk om den inte blev som jag kom ihåg den...
Men jag är nöjd! "Petighetsgenen" är ganska tillfredställd, bara lite kvar att fixa tills den är helt nöjd ;)
Idag konstaterade vi att det är lördag...
Uppenbarligen så vill det inte jobba några i receptionen på psyk på en lördag..
Jaja, jag är rätt nöjd med det! För då slipper jag ett tag till :P
Vad gör man en lördag?
Terroriserar Patrik med min "petighetsgen" så jag blir nöjd med bloggen. Jo det lutar nog åt det hållet...
Speciellt mellan 20.15-21.00 ;)
Jag måste understryka att jag faktiskt fått massa hjälp av Patrik!
Han kan sånt här, det kan inte jag.
Hur som helst, så var det med en liten fjäril i magen som jag spanade in min blogg idag. Blev den bra? Är jag nöjd?
Tänk om den inte blev som jag kom ihåg den...
Men jag är nöjd! "Petighetsgenen" är ganska tillfredställd, bara lite kvar att fixa tills den är helt nöjd ;)
Idag konstaterade vi att det är lördag...
Uppenbarligen så vill det inte jobba några i receptionen på psyk på en lördag..
Jaja, jag är rätt nöjd med det! För då slipper jag ett tag till :P
Vad gör man en lördag?
Terroriserar Patrik med min "petighetsgen" så jag blir nöjd med bloggen. Jo det lutar nog åt det hållet...
Speciellt mellan 20.15-21.00 ;)
Mitt första lätt misserabla inlägg!
Nu sitter jag här och försöker att skapa en blogg... Så som JAG vill att den ska se ut!
Ibland, så kommer min "petighetsgen" fram, och allt måste vara precis så som jag vill ha det.
Just den genen ligger väl dold, speciellt när det gäller städa, diska, tvätta mm. Till Patriks stora förtret kan jag tänka.
Däremot såkommer "petighetsgenen" fram när det gäller mina hundar, självklart(!!!), och vid andra udda saker... som just nu, med min blogg.
Eftersom jag är helt ute och svävar när det gäller datorer och speciellt att skapa en blogg precis som man vill ha den, såhar jag självklart en Patrik som hjälper mig. Han kan,han vet... Så han sitter brevid mig och säger -tryck där, -skriv där, -leta där, -gör så.... Och för en gång skull, till skillnad från mina tidigare erfarenheter av "hjälp" så får jag göra, JAG får skriva, trycka, ändra och fixa. Så det blir precis som jag vill ha det!
Och vet ni? Jag ÄLSKAR det!
Ibland, så kommer min "petighetsgen" fram, och allt måste vara precis så som jag vill ha det.
Just den genen ligger väl dold, speciellt när det gäller städa, diska, tvätta mm. Till Patriks stora förtret kan jag tänka.
Däremot såkommer "petighetsgenen" fram när det gäller mina hundar, självklart(!!!), och vid andra udda saker... som just nu, med min blogg.
Eftersom jag är helt ute och svävar när det gäller datorer och speciellt att skapa en blogg precis som man vill ha den, såhar jag självklart en Patrik som hjälper mig. Han kan,han vet... Så han sitter brevid mig och säger -tryck där, -skriv där, -leta där, -gör så.... Och för en gång skull, till skillnad från mina tidigare erfarenheter av "hjälp" så får jag göra, JAG får skriva, trycka, ändra och fixa. Så det blir precis som jag vill ha det!
Och vet ni? Jag ÄLSKAR det!
