Paketmarodörerna!

En bild säger mer än tusen ord…


I det här fallet så är det två damer som tjyvöppnat sina paket.

Konfetti över hela mattan, och två lyckliga hundar med nya julklappsben.

 

GOD JUL!!!!!

Önskar Thelma och Agnes!

 



Med Cancer som efternamn.

Idag har mamma och pappa varit i göteborg igen.
Fått besked, prognos, osv..

Pappa kommer att strålas 5ggr i veckan och få cellgifter 1ggr i veckan.
Dom kommer att börja i januari nästa år... Men det är ovikitgt!
För dom har sagt att min pappa kommer att bli frisk!

Det kommer att vara jävligt, jobbigt, hemskt, tungt, förfärligt och påfrestande, men han kommer att bli frisk!

Som min pappa så pedagogiskt talade om för en av sina vänners son...

"Cancer är som ett efternamn, precis som Andersson eller Johansson.
Det finns massor av dom,
men dom heter olika saker i förnamn och dom bor på olika ställen. "

Jag var väldigt stolt över min pappas förklaring på cancer.
För helt plötsligt så gick det att greppa.
Det var inte lika stort och hemskt längre... 
Det kom ner på en nivå som man kunde acceptera.

Ja, för tillfället heter min pappa Cancer i efternamn... Men det kommer att gå över.
Han kommer att bli frisk. Och sen kommer han att få tillbaka sitt gamla efternamn igen.
Och DÅ, då kommer allt att bli som vanligt.

Precis som vanligt...

Sitter som vanligt i soffan framför tv:n...

Hundarna ligger nöjda bredvid och myser. Thelma i sitt Back on Track täcke och Agnes under filten.
Precis som vanligt.

Patrik sitter och knappar framför datorn, jag likaså, samtidigt som vi sneglar på tv: emellanåt.
Precis som vanligt.

Det luktar gran i lägenheten, undrar om den behöver vattnas... Dom andra blommorna behöver iaf lite omsorg, men det får bli morgondagens projekt.
Jag fortsätter att tänka på saker jag borde göra, men skjuter dom framför mig.
Precis som vanligt.

Thelma har iaf fått omvård idag, olivoljekur, tog mer än en timme...Men nu är det äntligen gjort iaf...
Framskjutet till max.
Precis som vanligt.

Det är den 19:e idag, och jag har fått pengar och betalat alla räkningarna.
Precis som vanligt.

Jo, allt är nog precis som vanligt... fast ändå inte. Ingenting är som det ska, pappa är sjuk, jag mår piss, Patrik letar efter en plastbit till datorn, svär lite...
Nej, det är inte mycket som stämmer...

Ändå låssas jag in i det sista, att allt är precis som vanligt...




Någon har skickat på min lussebulle!

Grattis på fjärde advent!
Det firar vi med att dricka kaffe och äta nybakade (köpta) lussebullar!

Jag satt vid min dator i godan ro...
Kikar lite över skärmen på datorn för att titta på en av mina älsklingar, den här gången vid namn Thelma.

Hon sitter så fint på fotpallen med det nya fårskinnet på... Det är fortfarande sådär fint, luddigt, rent... Ja, så där som vita fårskinn ser ut när dom är helt nya. Bredvid Thelma ligger ett ben, som hon älskar att putta ner för att hämta upp det, för att sedan ha ner det igen, för att lyckligt hämta upp det igen.. För sånt roar sig min lilla söta nakentant med. <3

Hur som helst så sitter jag och kikar på min skönhet över kanten på dataskärmen. Jag vet att hon inte ser mig, så kan nöjt beundra min vackra, underbara, söta, älskade...
Nej! Vänta här nu! Helt plötsligt så ser jag hur min vackra, underbara...Förvandlas till den mest avskyvärda, hemska, billigaste blocket-hunden någonsin!
Helt nonhalant sträcker hundskrället ut halsen, för att sedan utan en minsta gnutta ånger i kroppen SLICKA på min lussebulle!!!!

Jag skäller till på mitt hemska hundkräk, som bara tittar på mig undrande och förstår minsann iiiiingenting!
Hon lägger huvudet på sne, och gör det hon är allra bäst på i "trick-väg", hon "skäms" eller vinkar om man hellre vill det.
"Hur våååååågar du SLICKA på min lussebulle!?" säger jag med en mörk, mycket missnöjd röst.
Thelma lägger sig ner på fårskinnet, tittar lite på mig under lugg. För att sedan klia sig på nosen med ena framtassen och sedan lägga sig tillrätta...
Bah!!! Hur nonchalant får man bli!!!??

Jag sträcker mig surt efter min lussebulle och konstaterar att min hund nog hade suktat länge efter den, för där hon har slickat är det fullt med kletigt hunddräggel!

På ett ögonblick har min högt älskade hund alltså förvandlats till världens billigaste blocket-hund!
Men sen inser jag... Efter att ha kikat surt över min kaffemugg på hundskrället...
Jag fnissar lite åt henne, för hon åt inte, bet inte, snodde den inte. Hon sträckte långsamt ut tungan för att njutningsfullt nöja sig med att slicka påmin lussebulle... :)

Och världens billigaste blocket-hund, är åter igen min högt älskade, underbara, vackra Thelma igen. <3

 


Att blogga om bloggen??

Tack för alla fina kommentarer! :)
Jag måste understryka att jag faktiskt fått massa hjälp av Patrik!
Han kan sånt här, det kan inte jag.

Hur som helst, så var det med en liten fjäril i magen som jag spanade in min blogg idag. Blev den bra? Är jag nöjd?
Tänk om den inte blev som jag kom ihåg den...
Men jag är nöjd! "Petighetsgenen" är ganska tillfredställd, bara lite kvar att fixa tills den är helt nöjd ;)

Idag konstaterade vi att det är lördag...
Uppenbarligen så vill det inte jobba några i receptionen på psyk på en lördag..
Jaja, jag är rätt nöjd med det! För då slipper jag ett tag till :P

Vad gör man en lördag?
Terroriserar Patrik med min "petighetsgen" så jag blir nöjd med bloggen. Jo det lutar nog åt det hållet...
Speciellt mellan 20.15-21.00 ;)



Mitt första lätt misserabla inlägg!

Nu sitter jag här och försöker att skapa en blogg... Så som JAG vill att den ska se ut!
Ibland, så kommer min "petighetsgen" fram, och allt måste vara precis så som jag vill ha det.
Just den genen ligger väl dold, speciellt när det gäller städa, diska, tvätta mm. Till Patriks stora förtret kan jag tänka.
Däremot såkommer "petighetsgenen" fram när det gäller mina hundar, självklart(!!!), och vid andra udda saker... som just nu, med min blogg.
Eftersom jag är helt ute och svävar när det gäller datorer och speciellt att skapa en blogg precis som man vill ha den, såhar jag självklart en Patrik som hjälper mig. Han kan,han vet... Så han sitter brevid mig och säger -tryck där, -skriv där, -leta där, -gör så.... Och för en gång skull, till skillnad från mina tidigare erfarenheter av "hjälp" så får jag göra, JAG får skriva, trycka, ändra och fixa. Så det blir precis som jag vill ha det!
Och vet ni? Jag ÄLSKAR det!


RSS 2.0