"Stadsråttan! "
Idag har jag varit hos Agnetha.
Jag har släppt ut hästarna, mockat, klappat på fåren, druckit kaffe, klappat kossor och pratat skit.
Det är så skönt där ute... Man kan andas och vara utan problem.. Allt bara försvinner med den idag något kyliga vinden.
Jag påstår aldrig att jag är en stadsråtta, jag hatar att vara instängd och bara vara still. Ändå bor jag i stan.
Jag älskar att vara ute, greja med djur, pyssla, mocka, fylla på vatten osv.
Det är så jag är uppvuxen, ute i alla väder. Och dom senaste 7 åren iallafall, ute i stallet, 10 timmar om dagen, 7 dagar i veckan och ungefär 365 dagar om året.
Så helt allvarligt så håller jag nog på att bli knäpp!
Jag sitter inne, tittar på tv.. Gör inget av värde alls egentligen.
Man kan se det som ett tecken på tillfrisknande, eller ren tristess.
Det är valfritt.
Oavsett hur man väljer att se på det så håller den sk. stadsråttan att dö av alla avgaser och inomhuslivet.
Asfalt så långt ögat når... BLÄ!
Nej, nog vill allt denna råttan bo på landet. För den trivs inte med sitt stadsliv.
Råttan är jättenöjd med kalla tår och fruset vatten. Knölig mark och annat krångel som hör landet till.
En missanpassad råtta som fått fel liv från början.
Den sk. stadsråttan är egentligen bara bosatt på fel ställe, den hör nog allt hemma på landet.
Jag har släppt ut hästarna, mockat, klappat på fåren, druckit kaffe, klappat kossor och pratat skit.
Det är så skönt där ute... Man kan andas och vara utan problem.. Allt bara försvinner med den idag något kyliga vinden.
Jag påstår aldrig att jag är en stadsråtta, jag hatar att vara instängd och bara vara still. Ändå bor jag i stan.
Jag älskar att vara ute, greja med djur, pyssla, mocka, fylla på vatten osv.
Det är så jag är uppvuxen, ute i alla väder. Och dom senaste 7 åren iallafall, ute i stallet, 10 timmar om dagen, 7 dagar i veckan och ungefär 365 dagar om året.
Så helt allvarligt så håller jag nog på att bli knäpp!
Jag sitter inne, tittar på tv.. Gör inget av värde alls egentligen.
Man kan se det som ett tecken på tillfrisknande, eller ren tristess.
Det är valfritt.
Oavsett hur man väljer att se på det så håller den sk. stadsråttan att dö av alla avgaser och inomhuslivet.
Asfalt så långt ögat når... BLÄ!
Nej, nog vill allt denna råttan bo på landet. För den trivs inte med sitt stadsliv.
Råttan är jättenöjd med kalla tår och fruset vatten. Knölig mark och annat krångel som hör landet till.
En missanpassad råtta som fått fel liv från början.
Den sk. stadsråttan är egentligen bara bosatt på fel ställe, den hör nog allt hemma på landet.
Bottenskrap och simlektioner.
Har intalat mig själv att blogga varje dag hädan efter..
Så nu sitter jag här, 00.53, och skriver.
Motivationen är inte på topp direkt, och jag vet inte vad jag ska skriva om.
Patrik har gått och lagt sig, han ska upp till skolan imorgon.
Agnes har också svikit, och gav efter för sömn under täcket. Bara jag och Thelma kvar uppe.
Inte för att hon på något sätt över huvudtaget försöker påvisa att hon finns, för hon ligger bravid mig i soffan och sover. Fast om man ser på det så är det ändå en fin gest från hennes sida, för även hon brukar svika för sängen och täcket illa kvickt om någon går och lägger sig.
Hon vet så mycket min lilla hund. Min ögonsten och hjärtevän. <3
Hon finns alltid vid min sida när hon känner att jag mår dåligt. Hon finns med sin närhet och hon tycks säga, " var inte ledsen matte, jag tar hand om dig" . Mår jag dåligt finns hon alltid bredvid och hon vaktar mig mot allt ont i världen. Till och med Patrik kan bli utskälld om han kommer utan att jag orkar lägga märke till det.
Thelma mitt hjärta, vad skulle jag göra utan dig?
Agnes är faktiskt lika dan när det gäller att vakta mig när jag mår dåligt. Jag tror tom att dom sover i skift när det är riktigt dåligt. Iaf så sover dom inte helt, för dom moffar för minsta lilla ljud.
När jag mår bättre så börjar dom leva "normalt" igen. Sina vanliga självständiga liv, där himlen kan trilla ner utan att dom skulle bry sig nämnvärt tror jag.
Mina älskade nakenfisar <3
Imorgon bär det av till skövde. Jag behövs för en vän.
För att avsluta i positiv anda, eftersom dagen har varit rätt kass både i kropp och själ.
Ser man botten, så vet man att man snart inte kommer mycket längre ner! Då kan man skjuta ifrån och börja simma uppåt igen.
Som Doris i "Hitta Nemo" skulle säga:
"Fortsätt simma, fortsätt simma, simma, simma. När allt känns botten vad gör man då?
Jo man siiiiiimmaaaar pååååå! "
Så nu sitter jag här, 00.53, och skriver.
Motivationen är inte på topp direkt, och jag vet inte vad jag ska skriva om.
Patrik har gått och lagt sig, han ska upp till skolan imorgon.
Agnes har också svikit, och gav efter för sömn under täcket. Bara jag och Thelma kvar uppe.
Inte för att hon på något sätt över huvudtaget försöker påvisa att hon finns, för hon ligger bravid mig i soffan och sover. Fast om man ser på det så är det ändå en fin gest från hennes sida, för även hon brukar svika för sängen och täcket illa kvickt om någon går och lägger sig.
Hon vet så mycket min lilla hund. Min ögonsten och hjärtevän. <3
Hon finns alltid vid min sida när hon känner att jag mår dåligt. Hon finns med sin närhet och hon tycks säga, " var inte ledsen matte, jag tar hand om dig" . Mår jag dåligt finns hon alltid bredvid och hon vaktar mig mot allt ont i världen. Till och med Patrik kan bli utskälld om han kommer utan att jag orkar lägga märke till det.
Thelma mitt hjärta, vad skulle jag göra utan dig?
Agnes är faktiskt lika dan när det gäller att vakta mig när jag mår dåligt. Jag tror tom att dom sover i skift när det är riktigt dåligt. Iaf så sover dom inte helt, för dom moffar för minsta lilla ljud.
När jag mår bättre så börjar dom leva "normalt" igen. Sina vanliga självständiga liv, där himlen kan trilla ner utan att dom skulle bry sig nämnvärt tror jag.
Mina älskade nakenfisar <3
Imorgon bär det av till skövde. Jag behövs för en vän.
För att avsluta i positiv anda, eftersom dagen har varit rätt kass både i kropp och själ.
Ser man botten, så vet man att man snart inte kommer mycket längre ner! Då kan man skjuta ifrån och börja simma uppåt igen.
Som Doris i "Hitta Nemo" skulle säga:
"Fortsätt simma, fortsätt simma, simma, simma. När allt känns botten vad gör man då?
Jo man siiiiiimmaaaar pååååå! "
Att vakta en väktare!
Idag har vi varit med Anna-Karin på viktväktarna och hjälpt till lite.. :)
Måste nog påstå att jag klarade mig bättre än förra veckan då jag visst
råkade döpa om folk till höger och vänster... :P
Det är ett ganska underhållande jobb faktiskt! Massor med tanter som drömmer om ett (ursäkta vitsigheten) vikt-igare liv. Självklart är det inte bara tanter! Massor med folk, med en vilja att, som resten av den icke svältande befolkningen på jorden, gå ner i vikt. Snygg, smal och framgångsrik! Visst känns det igen!?
Sen att det är en metod som fungerar är ju sant.
Jag tror att det är viktigt att ha ramar, ramar som tillåter men inte själper.
Synden straffar sig själv säger man ju, och det ser man bevis på. Direkt "In your face" av vågen.
Själv tycker jag att jag har varit duktig och gått ner 3 kg i veckan, dock tyckte nog inte den vågen på viktväktarna att jag vägde lika optimisktiskt som hemma. Men, det är bara att bättra sig!
Hejja mig, nu ska jag bli snygg, smal och framgångsrik!
Dock är väl den bistra sanningen att snygg lär jag väl inte bli i en handvändning. Smal jobbar jag på, och framgångsrik... Ja, vad säger man om det? Det lär ta ett tag. :P
Jag uppskattar dom här onsdagarna, för jag får göra det jag är bra på, småprata, le och hälsa artigt.
Men framförallt så får jag vara social! Jag får träffa folk! :)
Jag har alltid jobbat så jag har haft ett serviceyrke. Alltid trevlig, glad och positiv. Det vinner man kunder och förtroende på.
Kanske verkar falskt... Men att vara trevlig och tillmötesgående gör faktiskt gott i själen. Dagens goda gärning liksom.
Jo, det är viktigt att vakta vikten! Jag tror att det som dom gör på viktväktarna är något bra.
Dock passar det inte mig, just nu. För för mig måste det vara antingen eller. Antingen äter jag inte eller så äter jag skräp. Att leva på shaker är verkligen inte optimalt, det erkänner jag gärna! Men jag måste nog börja där. Sen är jag absolut villig att vakta min vikt! :)
Om våra onsdagar på viktväktarna tycker nog mina hundar pest och pina. Dom får följa med och ligga i buren, snällt och tyst. Ingen uppmärksamhet alls på evigheter!
Dom moffar grinigt när man säger "hej, hej", surar och sover om vart annat. Tills ÄNTLIGEN, någon tar ut oss ur buren och den hemska dagen är slut! Jejj!!!
Thelma letar vänliga själar att charma för att bli klappad, Agnes blir Överlycklig att se Anna-Karin som hon annars fortfarande kan vara lite... skeptisk mot.
Dessutom så tänker dom otacksamma byrackorna flytta hem till någon annan på vägen hem!
En tjej går in i sin port, och vipps så har två översociala kineser följt med in!
Pissråttor! Jag ber om ursäkt för våldgästandet av dom små, och säger åt dom att man inte får flytta in hos andra människor hur som helst.
"Skiter väl du i" tycks dom säga. Du har ju inte brytt dig om oss på hela dagen! Du bara tjatar om viktiga saker!
Så som att vakta sin vikt är viktigt!
Hemska matte!
Måste nog påstå att jag klarade mig bättre än förra veckan då jag visst
råkade döpa om folk till höger och vänster... :P
Det är ett ganska underhållande jobb faktiskt! Massor med tanter som drömmer om ett (ursäkta vitsigheten) vikt-igare liv. Självklart är det inte bara tanter! Massor med folk, med en vilja att, som resten av den icke svältande befolkningen på jorden, gå ner i vikt. Snygg, smal och framgångsrik! Visst känns det igen!?
Sen att det är en metod som fungerar är ju sant.
Jag tror att det är viktigt att ha ramar, ramar som tillåter men inte själper.
Synden straffar sig själv säger man ju, och det ser man bevis på. Direkt "In your face" av vågen.
Själv tycker jag att jag har varit duktig och gått ner 3 kg i veckan, dock tyckte nog inte den vågen på viktväktarna att jag vägde lika optimisktiskt som hemma. Men, det är bara att bättra sig!
Hejja mig, nu ska jag bli snygg, smal och framgångsrik!
Dock är väl den bistra sanningen att snygg lär jag väl inte bli i en handvändning. Smal jobbar jag på, och framgångsrik... Ja, vad säger man om det? Det lär ta ett tag. :P
Jag uppskattar dom här onsdagarna, för jag får göra det jag är bra på, småprata, le och hälsa artigt.
Men framförallt så får jag vara social! Jag får träffa folk! :)
Jag har alltid jobbat så jag har haft ett serviceyrke. Alltid trevlig, glad och positiv. Det vinner man kunder och förtroende på.
Kanske verkar falskt... Men att vara trevlig och tillmötesgående gör faktiskt gott i själen. Dagens goda gärning liksom.
Jo, det är viktigt att vakta vikten! Jag tror att det som dom gör på viktväktarna är något bra.
Dock passar det inte mig, just nu. För för mig måste det vara antingen eller. Antingen äter jag inte eller så äter jag skräp. Att leva på shaker är verkligen inte optimalt, det erkänner jag gärna! Men jag måste nog börja där. Sen är jag absolut villig att vakta min vikt! :)
Om våra onsdagar på viktväktarna tycker nog mina hundar pest och pina. Dom får följa med och ligga i buren, snällt och tyst. Ingen uppmärksamhet alls på evigheter!
Dom moffar grinigt när man säger "hej, hej", surar och sover om vart annat. Tills ÄNTLIGEN, någon tar ut oss ur buren och den hemska dagen är slut! Jejj!!!
Thelma letar vänliga själar att charma för att bli klappad, Agnes blir Överlycklig att se Anna-Karin som hon annars fortfarande kan vara lite... skeptisk mot.
Dessutom så tänker dom otacksamma byrackorna flytta hem till någon annan på vägen hem!
En tjej går in i sin port, och vipps så har två översociala kineser följt med in!
Pissråttor! Jag ber om ursäkt för våldgästandet av dom små, och säger åt dom att man inte får flytta in hos andra människor hur som helst.
"Skiter väl du i" tycks dom säga. Du har ju inte brytt dig om oss på hela dagen! Du bara tjatar om viktiga saker!
Så som att vakta sin vikt är viktigt!
Hemska matte!
Snuskigt bra erbjudande..
Igårkväll slängde jag iväg ett mail till uppfödaren jag kommer att köpa en valp ifrån.
Tiken jag hade hoppats på fick 5 fina välväxta hanar, inga tikar.
Jag börjar bli lite nojig och undrade, om det blir en tik i nästa kull om jag kommer att få köpa en då.
Svaret jag fick gjorde mig glad. Det kommer att bli en tik till mig, så nu är det bara att vänta och hålla tummarna!
Erbjudandet jag även fick var snuskigt bra.
Jag blev erbjuden den bästa hanen i kullen, mot en parning.
Om OM inte hade funnits bara... Mina två nakentanter. OM jag haft hundvakt åt dom när dom löper...
Nu är det väl så att jag verkligen vill ha en tik.
Men ett sådant erbjudande är vääääldigt svårt, och surt att behöva tacka nej till.
Hur ska man välja att se det på ett positivt sätt?
Kanske att hon väljer just Mig till hennes Bästa hane i kullen.
Hur kan man inte känna sig positiv av ett sånt erbjudande? :)
Tiken jag hade hoppats på fick 5 fina välväxta hanar, inga tikar.
Jag börjar bli lite nojig och undrade, om det blir en tik i nästa kull om jag kommer att få köpa en då.
Svaret jag fick gjorde mig glad. Det kommer att bli en tik till mig, så nu är det bara att vänta och hålla tummarna!
Erbjudandet jag även fick var snuskigt bra.
Jag blev erbjuden den bästa hanen i kullen, mot en parning.
Om OM inte hade funnits bara... Mina två nakentanter. OM jag haft hundvakt åt dom när dom löper...
Nu är det väl så att jag verkligen vill ha en tik.
Men ett sådant erbjudande är vääääldigt svårt, och surt att behöva tacka nej till.
Hur ska man välja att se det på ett positivt sätt?
Kanske att hon väljer just Mig till hennes Bästa hane i kullen.
Hur kan man inte känna sig positiv av ett sånt erbjudande? :)
Planer...
Känner att jag har varit VÄLDIGT dålig på att skriva..
Det har hänt massor, och mitt hjärta är med min familj. <3
Försöker få ordning på vad jag vill göra med mitt liv..
Många planer jag haft för mitt liv har försvunnit, många med flytten till Karlstad.
Dock tror jag fortfarande att det var det enda rätta att göra, och jag trivs med hur mitt liv är... Nästan.
Jag är van vid att vara ute och aktiv i stallet 10 timmar / dag.
Inte sitta inne dagarna i ända och glo på tv!
Jag saknar mina vänner.. Min familj...
Och framförallt att ha någonting att göra.
Jag planerar för en valp :) En dobbis valp. En utmanade och underbar möjlighet!
Tiken jag hoppades på fick tyvärr bara hanar, men en kullsyster till henne väntas paras i mars.
Så jag hoppas på henne istället.
För någon dag sedan fick jag ett telefonsamtal av en god vän som gav en annorlunda men underbar möjlighet.
OM det blir så kommer jag med glädje ta till mig detta! Det är dock ett stort OM, så jag lägger det på "väntelistan".
Kollar runt på hunddagis som kan tänka sig att ta emot mig några timmar/ vecka. Jag orkar inte vara hemma mer. Men det måste gå gradvis, för annars vet jag tyvärr att jag blir sjukare igen. Och då sitter jag i samma sits som innan.
Planerar för vårens hundkurser.
En agilitykurs för min älskade Thelma, så blir hon glad. Och en freestylekurs för Agnes har jag tänkt.
Vi tränar redan hemma och hon tycker att det är jättekul :) Hundkraken är ju höjdrädd så agilitykarriären fick hamna på hyllan.
Nej, hyllan är inte rätt ordval, den blev nerpackad i en låda och lagd på vinden med alla andra saker som man aldrig kommer att använda igen men sparar ändå. :P
Sen ska förhoppningsvis den efterlängtade valpen komma i maj, så sen ska det gås valpkurs med den :)
Utställningar kikar jag också lite löst på, Thelma blir veteran i juni, så då blir det läge att ställa henne igen och se om det är något att satsa på. Agnes ska förhoppningsvis få en dos hon med.
Sen har jag blivit ombedd att ställa leonberger igen :) Så det ska också göras.
När jag läser igenom allt det jag skrivit nu så märker jag att det börjar kännas... enormt.
Men med positiv anda ändrar jag mig till att jag känner mig på G och hoppas att allt går vägen! :)
Det har hänt massor, och mitt hjärta är med min familj. <3
Försöker få ordning på vad jag vill göra med mitt liv..
Många planer jag haft för mitt liv har försvunnit, många med flytten till Karlstad.
Dock tror jag fortfarande att det var det enda rätta att göra, och jag trivs med hur mitt liv är... Nästan.
Jag är van vid att vara ute och aktiv i stallet 10 timmar / dag.
Inte sitta inne dagarna i ända och glo på tv!
Jag saknar mina vänner.. Min familj...
Och framförallt att ha någonting att göra.
Jag planerar för en valp :) En dobbis valp. En utmanade och underbar möjlighet!
Tiken jag hoppades på fick tyvärr bara hanar, men en kullsyster till henne väntas paras i mars.
Så jag hoppas på henne istället.
För någon dag sedan fick jag ett telefonsamtal av en god vän som gav en annorlunda men underbar möjlighet.
OM det blir så kommer jag med glädje ta till mig detta! Det är dock ett stort OM, så jag lägger det på "väntelistan".
Kollar runt på hunddagis som kan tänka sig att ta emot mig några timmar/ vecka. Jag orkar inte vara hemma mer. Men det måste gå gradvis, för annars vet jag tyvärr att jag blir sjukare igen. Och då sitter jag i samma sits som innan.
Planerar för vårens hundkurser.
En agilitykurs för min älskade Thelma, så blir hon glad. Och en freestylekurs för Agnes har jag tänkt.
Vi tränar redan hemma och hon tycker att det är jättekul :) Hundkraken är ju höjdrädd så agilitykarriären fick hamna på hyllan.
Nej, hyllan är inte rätt ordval, den blev nerpackad i en låda och lagd på vinden med alla andra saker som man aldrig kommer att använda igen men sparar ändå. :P
Sen ska förhoppningsvis den efterlängtade valpen komma i maj, så sen ska det gås valpkurs med den :)
Utställningar kikar jag också lite löst på, Thelma blir veteran i juni, så då blir det läge att ställa henne igen och se om det är något att satsa på. Agnes ska förhoppningsvis få en dos hon med.
Sen har jag blivit ombedd att ställa leonberger igen :) Så det ska också göras.
När jag läser igenom allt det jag skrivit nu så märker jag att det börjar kännas... enormt.
Men med positiv anda ändrar jag mig till att jag känner mig på G och hoppas att allt går vägen! :)
Nytt år - Nya möjligheter!
Försöker att tänka tillbaka på allt såhär två dagar in på det nya året..
Allt har gått sjukt fort, det har hänt massor och jag fattar inte vart allt kommit ifrån!
Jag tror att det är en ganska bra sammanfattning...
Nyår passerade som vanligt. Bägge mina hjärtan har varit bortlejda för att slippa allt smällande, dock blev inte den operationen så lyckad, för folk har varit totalt hjärndöda när det gäller alla dessa JÄVLA raketer!
Jag hoppas att ni skjuter hövvet av er era jävla idioter!!!
Lite rått kan hända, men med en skotträdd hund kan man inte tycka något annat..
Hon kan inte äta, inte kissa, inte bajsa.. För hon blir så jävla rädd!
Hur fan kan man med som människa att inte Se den delen ??
Fåglar dör "mystiskt" vid nyår... Kan det bero på alla raketer kanske?
Massor med hundar springer bort... Samma orsak?
Folk skjuter bort händer och ansikten, djuren är rädda, hus brinner ner...
Allt för EN dag av året... En dag som egentligen är Precis som alla andra.
Det är sjukt om något!
Men precis som alla andra så har jag "nyårslöften".
Ett klassiskt "sluta-äta-godis-löfte"
Ett annat klassiskt "jag-ska-bli-smal,snygg,framgångsrik-löfte"
Ännu ett klassiskt "jag-ska-bli en-bättre-människa-löfte"
Sen ett som jag är väldigt nöjd med, som förhoppningsvis gör mitt liv mycket bättre:
"säg-JA-löfte" (har man sett filmen Yes man, så vet man precis vad det handlar om... )
Jag ska inte dra till med något för att slippa göra saker.
Säger någon : Vill du....., Sofie? Så kommer mitt svar vara ja.
Jag drar mig gärna undan, slipper gärna träffa folk, är gärna hemma...
Det här löftet gör förhoppningsvis saken bättre! :)
Sen ska vi hälsa på släkten, både på min och Patriks sida... mm mm mm....
Men det går in under "säg Ja"
Löften hit och löften dit... Det bästa vore nog trots allt om man hade lovat att hålla sina löften...
Får tänka på det tills nästa år.
Allt har gått sjukt fort, det har hänt massor och jag fattar inte vart allt kommit ifrån!
Jag tror att det är en ganska bra sammanfattning...
Nyår passerade som vanligt. Bägge mina hjärtan har varit bortlejda för att slippa allt smällande, dock blev inte den operationen så lyckad, för folk har varit totalt hjärndöda när det gäller alla dessa JÄVLA raketer!
Jag hoppas att ni skjuter hövvet av er era jävla idioter!!!
Lite rått kan hända, men med en skotträdd hund kan man inte tycka något annat..
Hon kan inte äta, inte kissa, inte bajsa.. För hon blir så jävla rädd!
Hur fan kan man med som människa att inte Se den delen ??
Fåglar dör "mystiskt" vid nyår... Kan det bero på alla raketer kanske?
Massor med hundar springer bort... Samma orsak?
Folk skjuter bort händer och ansikten, djuren är rädda, hus brinner ner...
Allt för EN dag av året... En dag som egentligen är Precis som alla andra.
Det är sjukt om något!
Men precis som alla andra så har jag "nyårslöften".
Ett klassiskt "sluta-äta-godis-löfte"
Ett annat klassiskt "jag-ska-bli-smal,snygg,framgångsrik-löfte"
Ännu ett klassiskt "jag-ska-bli en-bättre-människa-löfte"
Sen ett som jag är väldigt nöjd med, som förhoppningsvis gör mitt liv mycket bättre:
"säg-JA-löfte" (har man sett filmen Yes man, så vet man precis vad det handlar om... )
Jag ska inte dra till med något för att slippa göra saker.
Säger någon : Vill du....., Sofie? Så kommer mitt svar vara ja.
Jag drar mig gärna undan, slipper gärna träffa folk, är gärna hemma...
Det här löftet gör förhoppningsvis saken bättre! :)
Sen ska vi hälsa på släkten, både på min och Patriks sida... mm mm mm....
Men det går in under "säg Ja"
Löften hit och löften dit... Det bästa vore nog trots allt om man hade lovat att hålla sina löften...
Får tänka på det tills nästa år.
