Bottenskrap och simlektioner.
Har intalat mig själv att blogga varje dag hädan efter..
Så nu sitter jag här, 00.53, och skriver.
Motivationen är inte på topp direkt, och jag vet inte vad jag ska skriva om.
Patrik har gått och lagt sig, han ska upp till skolan imorgon.
Agnes har också svikit, och gav efter för sömn under täcket. Bara jag och Thelma kvar uppe.
Inte för att hon på något sätt över huvudtaget försöker påvisa att hon finns, för hon ligger bravid mig i soffan och sover. Fast om man ser på det så är det ändå en fin gest från hennes sida, för även hon brukar svika för sängen och täcket illa kvickt om någon går och lägger sig.
Hon vet så mycket min lilla hund. Min ögonsten och hjärtevän. <3
Hon finns alltid vid min sida när hon känner att jag mår dåligt. Hon finns med sin närhet och hon tycks säga, " var inte ledsen matte, jag tar hand om dig" . Mår jag dåligt finns hon alltid bredvid och hon vaktar mig mot allt ont i världen. Till och med Patrik kan bli utskälld om han kommer utan att jag orkar lägga märke till det.
Thelma mitt hjärta, vad skulle jag göra utan dig?
Agnes är faktiskt lika dan när det gäller att vakta mig när jag mår dåligt. Jag tror tom att dom sover i skift när det är riktigt dåligt. Iaf så sover dom inte helt, för dom moffar för minsta lilla ljud.
När jag mår bättre så börjar dom leva "normalt" igen. Sina vanliga självständiga liv, där himlen kan trilla ner utan att dom skulle bry sig nämnvärt tror jag.
Mina älskade nakenfisar <3
Imorgon bär det av till skövde. Jag behövs för en vän.
För att avsluta i positiv anda, eftersom dagen har varit rätt kass både i kropp och själ.
Ser man botten, så vet man att man snart inte kommer mycket längre ner! Då kan man skjuta ifrån och börja simma uppåt igen.
Som Doris i "Hitta Nemo" skulle säga:
"Fortsätt simma, fortsätt simma, simma, simma. När allt känns botten vad gör man då?
Jo man siiiiiimmaaaar pååååå! "
Så nu sitter jag här, 00.53, och skriver.
Motivationen är inte på topp direkt, och jag vet inte vad jag ska skriva om.
Patrik har gått och lagt sig, han ska upp till skolan imorgon.
Agnes har också svikit, och gav efter för sömn under täcket. Bara jag och Thelma kvar uppe.
Inte för att hon på något sätt över huvudtaget försöker påvisa att hon finns, för hon ligger bravid mig i soffan och sover. Fast om man ser på det så är det ändå en fin gest från hennes sida, för även hon brukar svika för sängen och täcket illa kvickt om någon går och lägger sig.
Hon vet så mycket min lilla hund. Min ögonsten och hjärtevän. <3
Hon finns alltid vid min sida när hon känner att jag mår dåligt. Hon finns med sin närhet och hon tycks säga, " var inte ledsen matte, jag tar hand om dig" . Mår jag dåligt finns hon alltid bredvid och hon vaktar mig mot allt ont i världen. Till och med Patrik kan bli utskälld om han kommer utan att jag orkar lägga märke till det.
Thelma mitt hjärta, vad skulle jag göra utan dig?
Agnes är faktiskt lika dan när det gäller att vakta mig när jag mår dåligt. Jag tror tom att dom sover i skift när det är riktigt dåligt. Iaf så sover dom inte helt, för dom moffar för minsta lilla ljud.
När jag mår bättre så börjar dom leva "normalt" igen. Sina vanliga självständiga liv, där himlen kan trilla ner utan att dom skulle bry sig nämnvärt tror jag.
Mina älskade nakenfisar <3
Imorgon bär det av till skövde. Jag behövs för en vän.
För att avsluta i positiv anda, eftersom dagen har varit rätt kass både i kropp och själ.
Ser man botten, så vet man att man snart inte kommer mycket längre ner! Då kan man skjuta ifrån och börja simma uppåt igen.
Som Doris i "Hitta Nemo" skulle säga:
"Fortsätt simma, fortsätt simma, simma, simma. När allt känns botten vad gör man då?
Jo man siiiiiimmaaaar pååååå! "
Kommentarer
Trackback
